Hantera hjärtats smärta!

Ljusbärarnas ord:

Gå bortom sinnen och känslor. Gå bortom det mänskliga egot om det blivit sårat. Gå bortom sorg och stilla din smärta. Se med mina ögon för en stund.

Vision 2

Jag ser mig själv flyga över min kropp. Högre och högre. Under mig ser jag hur jag lider. Jag kommer till ljusbärarnas energiplan och jag svävar fritt ovanför med en kraft som kan liknas en skatt kista.

Jag ser min vrede och hur sårad jag blivit och hur sårad flera andra blivit av en viss person. Jag ser känslan men känner den inte. Jag tycker plötsligt synd om det som är jag, under mig. Jag ser att energin rinner ut ur hjärtat och jag försvagas. Fysiskt har det redan påverkat min kropp och den är svag på sitt immunförsvar.

En liknelse av en kista öppnas för mig och jag kan ur kistan ta kraft och sända till kroppen nedanför mig.

  1. Jag sänder healing till hjärtat och immunförsvaret och jag sänder kraft att ta bort min ilska som påverkat mig så mycket. Jag sänder kärlek till mig själv och sedan stänger jag tacksamt locket på kistan.
  2. Jag svävar ner för att ta emot gåvorna i min kropp och det känns underbart. Jag blundar och känner healingen komma och läka min kropp. Jag känner kärleken till mig från universums alla hjälpare.
  3. Jag dras upp igen till kistan och under mig står nu den som elakt skapat kaos i min närhet och bland de jag älskar. Jag öppnar kistan utan frustration och sänder kraft till denna man. Kraft att se klart de han skadat och kraft att balansera upp situationen för min och omgivningns skull. Jag skickar healing till hans kropp.
  4. Jag slungas ner för att i hans kropp känna och ta emot gåvan från ljuset. Ta emot balans och healing. Jag ser hans vilsenhet och hör hans förklaring till varför dessa hårda ord utdelats.
  5. Jag slungas upp till kistan och tackar för dess kraft. Tackar för det som vi fått i denna situation av ljusbärarna. Sedan landar jag stärkt i min kropp i gen.

Healing och balans.

2 Kommentarer
  1. A Nonym
    A Nonym says:

    Fina ord, intressant ämne. Men kan det inte. ara så att två känner sorg och smärta över samma sak? Hur hanterar man då situationen?
    Texten handlar om någon, en man (?), som med flit skapat elakt kaos bland älskade?
    Finns det sådana människor? Om man ponerar att det gör det, kan då inte kommunikation undivika missförstånd. Det finns ingen som medvetet vill skada den han eller hon älskar. Men missriktiad hänsyn kan få oanade konsekvenser. När en sak sägs men något annat avses. Låt oss återigen ponera att någon burit yupp någon högre än den som fått svagt immunförsvar. Är det då inte konstigt om samma person över en natt låt oss säga skulle bli utfryst och hatad? Helt oförstående. Alla löften som givits bryts, det skapar så oändligt mycket mer smärta än vad som någonsin kan beskrivas här. Men texten träffade mig rakt i hjärtat, et inte. ad jag sökte på när den kom upp, famns det en mening med att jag skulle få se den?

  2. T Sändare
    T Sändare says:

    Känner också igen den beskrivna situationen. Kanske var jag så lösningsfokuserad att jag löste fel problem i relationen med min älskade?
    Vad jag gjort för fel fick jag aldrig veta, för dum för att förstå. Ansträmgde mig till det uttersta tills en dag för tre månader sedan då porten stängdes för mig. Där stod jag i den bitande iskalla kylan.
    Tyvärr är det ingen som sänt kraft till mig som det så vackert står skrivet i det första stycket. Tyvärr så kantas min väg av is, kyla och förtvivlan. Jag ville så gott men gjorde tydligen fel. Söker efter svar, finner inga svar. Önskar att givna löften uppfylless. Många lider för att en funnit sin skatt, må va bra så. Men önskar att jag kunnat ha en dialog med den jag tänker på, jag tror vi var nära att finna en skatt tillsammans. Dialog var lovad, dialog uteblev, blir svagare daga dör dag. Letar efter hoppet därljuset bärs fram. Hoppas en dag finna det. Första historien liknar minmed det undantaget att min älskade var trött och ofta kraftlös redan när vi möttes. MEN OTROLIGT full av kärlek och en annan sors energi än den fysiska. Jag kände mig som en kung, den tid det fick vara. Skulle jag veta på förhand att jag skulle förlora mitt kungarike hade jag förmodligen agerat annorlunda. Men trots ögon att se med, öron att höra med fick jag aldrig reda på att något var fel.
    Viist vet jag att jag inte alltid var perfekt, kanske överekompenserade jag med det jag kunde när jag löste problemen jag faktiskt kunde lösa. Andra problem kunde jag bara försöka stötta och uppmuntra så gott jag kunde. Men i mitt fall kanske inte gott nog? Skriver med för evigt brustet hjärta.

Lämna en kommentar

Want to join the discussion?
Feel free to contribute!

Kommentera